Annika Thörn Legzdins: Outopos [signed]

A three-part story about her childhood home and how memory holds places in fragments

From the publisher:
Outopos is a photographic return to Annika Thörn Legzdins’ childhood home – a place that exists both as a physical environment and as a memory.

Using a box camera, she has photographed the rooms, the view, and the environments that surrounded her childhood. The images are black and white, diffuse and at times blurred. They carry an uncertainty and randomness that evoke the way memory sees – where the larger picture can be difficult to recall, while a single detail may emerge with remarkable clarity. Set against these diffuse images are photographs of the home’s wallpapers, carpets, furniture and other details. Made in colour and with a sharpness that renders patterns, materials and surfaces almost documentary, they bring what was once ordinary and part of the background into focus as fragments of significance.

Outopos moves between the concrete and the elusive, between the place as it once was and the place that remains in memory. It explores how a home can continue to shape our way of seeing long after we have left it – and how small, seemingly insignificant details can carry an entire world within them.

The book includes an essay by Katarina Wadstein MacLeod , professer in Art History at Stockholm University

Swedish:
Outopos är en fotografisk återkomst till Annika Thörn Legzdins barndomshem – en plats som finns kvar både som fysisk miljö och som minne.

Med en lådkamera har hon fotograferat hemmets rum, utsikten och de miljöer som omgav barndomen. Bilderna är svartvita, diffusa och ibland suddiga. De rymmer en osäkerhet och slumpmässighet som påminner om minnets sätt att se – där helheten kan vara svår att återkalla, medan en enskild detalj kan framträda med stor skärpa.

Mot de diffusa bilderna står digitala fotografier av hemmets tapeter, mattor, möbler och andra detaljer. De är tagna i färg och med en skärpa som gör mönster, material och ytor nästan dokumentära. Det som en gång var vardag och bakgrund träder fram som betydelsebärande fragment.

Outopos rör sig mellan det konkreta och det undflyende, mellan platsen som den var och platsen som den finns kvar i minnet. Det handlar om hur ett hem kan fortsätta att forma vår blick långt efter att vi lämnat det – och hur små, till synes obetydliga detaljer kan bära på en hel värld.

En gul tråd, av Katarina Wadstein MacLeod, följer boken som en essä om färgen, hemmet, minnet och de materiella spår som blir kvar.